Jag vaknade precis upp ur min koma men en fruktansvärd huvudvärk och känner mig bara allmänt överkörd.

Vid 10:00 imorse vaknade jag av att telefonen ringde, det va Ida och hon va på ett superglatt humör, "Upp och hoppa, solen skiner och jag är hos dig om en liten stund" ojojoj, det tog ett tag innan det kopplade men upp kom jag och kaffet va nästan klart när hon kom upp. Efter att jag fått i mig det obligatoriska kaffet och piggnat till lite drog vi ner på stan. Satt i över en timme på en bänk vid vattnet under blå himmel och solsken. Egentligen ingen bra idé, det verkade bra just då men sen när man skulle börja gå igen tog det ett bra tag innan tårna tinade och fick tillbaka sin känsel. Men det va roligt att träffa Ida och hon tog med mig till triangeln för jag har verklgen missat det. Jaja så är de.

När jag sedan kom hem käkade jag och kollade på lite Desperate Housewives, men jag blev så jävla trött och huvudet häll på att sprängas så jag la mig för att vila en timme och somnade. Så jag har alltså precis vaknat till liv och får väl hoppa in i duschen nu, vill ju inte lukta svett när Chantal kommer.

Ja just det, hon kommer ikväll!!! 20:00 ska jag möta henne på centralen sen blir det tacos och en MASSA tjat, inte sett tjejen sen jul typ. Gud vad jag har saknat henne, hon är ju så söt. Imorgon ska vi ha en heldag tillsammans, först till badhuset på dagen och leka av oss. Sen ska vi ta och baka något gott so vi kan äta upp och sen får vi se vad kvällen har att erbjuda. Men kul ska det bli, det är ju alla hjärtans dag. Jag hatar egentligen den dagen. Bara ännu en pik till alla singlar i landet att dom missar något. Men nu kommer ju Chantal och räddar mig (och jag gör antagligen det samma för henne) Hela Borås är deprission, jag förstår att hon vill komma till mig <3